Slut mina ögon, låt mig vila i dit inre, det jag som aldrig var jag.
Låt mig vakna i din famn och höra dig säga att vi är döda och glömda.
Min älskade du var allt jag någonsin hade önskat, men min önskan om dig var inte förenligt med livet.
Hjärtat slutade att slå för min önskan om dig, men ingen såg livets förlust.
Ack, kärleken var detsamma som döden.
Du lät mig dö och du tog mig i din famn,
älskade vad som fanns kvar av det lik som skulle föreställa mig.