Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lagbilden

Såg ett fotografi på mitt fotbollslag från när vi var runt tio år gamla. Jon, Bengt, Sanne, Steffe och hans pappa..för att nämna några. Jag letade länge. Kisade med ögonen efter en stund. Trodde ett tag att han med den blonda luggen (Gripen), var jag. Men så var det inte. För jag var inte med!

Varför var jag inte med?!

Kände mig plötsligt oerhört ensam. Mina redan bristfälliga minnen från uppväxten, och nu dethär? Vem är jag? Vem var jag? Vilka minnen är riktiga och vilka är på låtsas? Vann jag längdhoppet på linköpingsolympiaden? Frågade AnnaKarin chans på mig i trean? Min skugga flyter som dimma över tid och rum, och av någon anledning tappar jag bort mig nu. Nu, såhär långt senare. Nu när allting ordnat sig. När jag klarat allt och blivit vuxen. Det mörknar, det tätnar och kvar är denna kropp. Tyngre och fårigare. Minnen som skaver, drömmar som krossas mot hårda stenar. En kinesisk skyltfönsterkatt som fortsätter vinka. Än är det batterier kvar.




Fri vers av Aaxel
Läst 208 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-09-26 20:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aaxel
Aaxel