K häller upp en kopp te, vätskans bruna färg, aningens ljusare än den väl använda koppen, randen från gårdagens te skymtar vagt i botten, tepåsen på en sked, på en bit papper, på diskbänken, i väntan på andra ronden.


Knäpper på


Flyktingströmmar
Strömmar
Medelhavsströmmar

Byter våglängd

Ett stillsamt vulkanutbrott
Lavan vandrar
En buffelhjord över tundran
Åskan mullrar mullrande


Knäpper av


K sneglar på andra sidan av soffan
Nedsutten
Det dova noppriga tyget ekar tomt

Uppbrottet var kraftigt
Utbrotten var många
Efterskalven avlöser varandra


Koppen i vasken, vattenstrålen ljuder i två sekunder, tepåsen kvar på diskbänken, det blev en sådan kväll, när en kopp räckte mer än väl, där en andra kopp hade kunnat orsaka en krater i själen.

K lutar sig ned i den obäddade sängen, två vita piller och ett glas vatten, ingen väckarklocka, ingens tid att förhålla sig till.