Minnet silar in. Hänger tyll på en stång. Genom fönstret

syns en väg. Hon lutar sig ut, ryggar till. Sen röker hon ringar. 

Som stilla lögner flyger lätt. Räknar fler som att summan

spelade roll. Som vägen brusar liv genom noll. Ett järteckens

vingar bygger bo under nocken. Ljuset falnar, över gräset går ett år. Allt är rött 

när hon ler. Hon går överstyr, ljudar ord: tyll, beryll är idyll.

Hon rättar till och vänder sig om.