Vi möts nedanför himlens trasiga blå. Den första kyssen smakar blod, förändrar rytmen i hjärtat. Du är jordälvan som anlänt i höga klackar och jag har aldrig varit närmare mig själv.

Det är mycket destruktivt i vår förälskelse. Vi försöker äga rätten till varandras ensamhet långt innan svartsjukan verkligen förgör oss, repar skinnet och sliter sönder nerverna.

Höstlöven faller under avrättningen i september. Vi står med ryggarna mot tegelmuren och väntar på att skotten ska avlossas, men det är tystnaden som slutligen blir våra dagars bödel.

_________________