Molnen sträcker ut armarna
smeker varandra

ännu klänger vinet sig fast vid stänglar på verandan
jag ligger under rodnade elefantöron


kommer jag bli mer levande för andra människor som död?
då när jag inte står vägen för deras eget måleri av mitt måleri
när jag slutat förminska mig själv
genom naiva försök att vara tillmötesgående
förklara vad jag menade min min konst

skönmålande eller svartmålandes
jag struntar i det
målas idag av klarblå himmel
stadig solvarm veranda under kroppen
värmen i vinden lyfter sitt paket
knutarna löser sig ljudlöst

och

grannen leker med en röd drake
den lyser som barndomen
en röd låga fladdrande
hit och dit