~.~

Ribbenbandsvingar i sidenljusblått
lättar jalusiernas fransade famntag

Vimpelskrin

trumpetar ödslig ton
över mörknande fjärdar

Lila svart gult rött
höstens blödande öga

frestar i skymningens
världar

Föder svindlande tankar
om spillsädens metamorfos

till örtepilar o plogbilar
med sikte på Orions stjärnbild
i Evighetens Kosmos

Vinterkorna i skyn kristalliseras

mot intrapolära solursgömen
mot söderns slätters pyramider
mot glömda kungadömen

Frostmö med vitnad pudervippa
blå klor av ispansar
river fosterjorden i sin

Myrars spiralvridna
isglittertrauma flyr
i  vild panik mot norr
till kylans zero krypin

Jordemodern andas
i kvidande sorgsna
rekviem

genom gula vassrörs
gungande tofsvipesorglar
efter sommarens frodiga
grossess
där Livet fann sitt hem

Navelsträngen klipps av

savet från navet

droppar i röda rönnbärssår
mot svarta dunderfjällets
vita dvärgbjörkefält

brister handfallna ut
mot sjöängsdimmors
höhässjespår

Muskulösa bruna ardenner
ini mulars blåa rimfrostekupol
släpar in doftande hö
under svartnande ekhjuls
knirr o knarr
i ladors hukande grå hättor
med ådrade burkors bål

Bedjande sorgmantlevingar
i glömda dolda vrår
med kalejdoskopiska fasettögon
kisar förskrämt ut mot
höstmörkrets köldattack
mot vinterns stelnande år

           ~~.~~

Eolsharpan spelar
klingar rasslar
i spindelnätens frusna
daggmolsackord

Rörsävens iskonsert
gråter tårpilssilverdis
på naturens avdukade
avskedsbord

i fruset vågspel
i tjärnens blinda öga

Tungt är när dunungarna virvlar
mot icke-varats bolämningar

mot ungdom

långt långt bort
utan sans o komfort

lämnar sitt bo
i skövlad ro

Vindomsnörpta gässpiraler 
i v-formad tångsältearm

söker fånga greppa
tidsramars flyende skov
i solurets sviktande norrskensbarm

låter södersolens flöde bränna känna
över Sargassohavets mörka dunkeldjup

Vindilningar av inkrökt smärta
i moderns hjärtestup
av ätteläggars brandgatas aska
virvlande över havsvidders hand

Glaskulesfären blekblå förångad
smeker vår glänsande hätta av
medeltidsbrons i vikingahjälmens
öppna visir mot forntiden
mot framtiden mot evighet

Nattens gråa skuggspel gäspar
i morkullans dova strålglansbröst

Näbben klyver atomens innersta väsen
frigör längtans dolda hemisfärer

där sorger virvlar omlott

vissna svarta löv i vindens

rytande orkan

den de vilsnas
dånande röst

Vingarna glöder lyfter styr
söderns kompassros snurrar
utmed oceaners böljande tvekan

Passadvindar skadar badar
öknen i stegrat motljus

Vårt Nirvanas inre brus
permafrostens hägrar
tvingas till flykt

Må storlommens
vilsna skri

i höst

ge tröst

i bröst

återförena

oss

Vi

~.~ ~.~ ~.~

   ~.~ ~.~

      ~.~

© Bo Himmelsbåge