Varandet tillräckligt för ovissheten
Det som förändrar oss.
Det vi inte trodde igår.
Allt vi låtsas vara
och det som aldrig fanns.
Snart skulle ingenting
föras fram som sanningen.
Det fanns dagar då det lilla
fungerade som det stora.
Visste vi hur, skulle det inte märka oss.
Vägen fanns redan där.
Vansinnet i alltet skulle snart bryta ut,
och världen förstå.
Armen hängde ut genom bilrutan.
Du ropade på mig men jag fanns inte.
Egentligen var det bara du där.
Din insikt större än andras.
Varandet tillräckligt för en arm.
Men för mig var detta en förfallen plats.
Dagarna där skulle aldrig igen
komma att glädja fler än dig.
Motståndskraften viktigare än någonsin.
Kometerna snurrade och jag fanns i oss.
Visorna suckade varandras refränger.
Väntade tålmodigt på mer än de kunde förstå.
Visheten skulle visa dem en väg bortom det kända.
Alltet hade ännu inte presenterats.