Sommaren är som vackrast, innan den mörknar på ett ögonblick när fågeln flyger in i fönsterrutan, störtar trasig till marken och kommer aldrig bäras av vingar igen, inte sväva mer i drömmar.

Jag blundar, då du berättar hur det ena sekunden finns så mycket liv omkring oss, bara för att i nästa stund infinna sig en tysthet som är galet ensam och omöjlig att förstå.

Det gör ont när vi kysser varandra, rädslan att det är sista gången värker genom skinnet, skjuter ängsliga tulpaner mot hjärtat, in i minnet av hur solen går i moln när himlen är molnfri.

___________