du är lite full och fånig
förlåt
säger du
men det är då jag älskar dig som mest
hur dumt det än låter
för även om du aldrig ljuger
så är du ännu lite mera ärlig
sådär på småtimmarna



(lite mera du)



det är då det kommer fram
det där mjuka


det där som finns under alla genomskinliga lager
av självtillräcklighet och sorger



---



du undrar om jag minns
jo
du läste en dikt om det
precis häromdagen




jag minns vartenda litet ögonblick
med förvånande skärpa
men vissa sekvenser










tar








andan







ur mig










fullständigt








ibland känns det
som om det var bara då
som jag verkligen levde
sådär fullkomligt levande



(sådär lite mera jag)




och hur länge jag än springer
och springer
med målet i sikte
så kommer han aldrig sådär nära,
sådär









fullkomligt









skakande









nära








inte så att det på något sätt
skulle vara värt priset








igen;

närhet trots avstånd
kontra avstånd trots närhet





och,






jag hoppas du känner det
genom bruset.