Den lilla tösabiten från Karlskoga var mycket solitär,
alla hennes bekanta hade vänt henne ryggen och
ofta satt hon i sin stuga och tänkte på om hon var ordinär..

Med \"rumpnissedialekt\" mumlade hon ofta för sig själv
- Är det endast jag som har dessa behov?
I den lilla staden smädade folket henne, men ack hon var djärv..

Likt en vankande höna gick hon ofta till byns handelsbod,
med ett stort paket pampers under armen hon spatserade ut
och nonchalerade bybornas hädande och retsamma ord..

När hon sedan kom till sin boning och dörren efter sig stängt
satte hon sig i ett hörn och började trycka,
-Åh så skönt, knorrade hon o njöt.
För att sedan till skräpkorgen
vandra där hon alla andra gamla blöjor hon använt en gång slängt..



Den stackars jäntan lär förbliva ensam i sitt slag
men hos henne finns dock hoppet ändå där
att ett en jämlike ska dyka upp en vacker dag..

Men den stackars arma \"madame blöja\"
sitter än i dag ensam i sin stuga och skiter
tänker ofta dock på hur det vore att bära en brudslöja..

Fortsättning följer..