Tryckande och djupt
är mörkret som sakta blir svartare
Krossar med sin tyngd och tyngden är trygghet
Kramar allt hårt på plats
Det är lättare att falla isär i falskt ljussken
och mörkret är så krossande tryggt för mörkervarelserna

Ibland kommer känslan av ett måste
Måste komma upp
Måste komma ur
Måste börja leta efter ljuset
Men ju högre handen sträcks mot det som lockar
desto djupare blir mörkerhålet

Underifrån lockar
med mörkerdova sammetslena röster
som talar ömt om ens inre kärna
Så liten du är, så ynklig du är
Och du vet, att så obetydlig du och allt är
Ja, och därför är du allt värd, i mörkervarelsernas värld