Under färden bland frostblommor och lukten av medecin slutar jag vara barn. Drömmarna brister när jag står i brand vid horisonten, utan att hunnit tänka igenom förälskelsen.

Du brukar undra vad som plågar mig, men jag kan inte berätta hur galet ensam blicken slutligen blir, vill aldrig göra dig medveten om att hjärtat är rasande när ljuset begravs.

Ängeln kommer få vingar inskurna i ryggraden. Det är smärtsamt att bära dem. Jag blundar, kläderna skaver mot skinnet, då jag försöker gömma vreden i tårar innan jag möter dig.

__________