Den dagen föll istället för skugga ett genomträngande ljus.
Fåglarna sökte svalka i solen
och pagodträden vid tempelbyggnaden
vände sig in i sig själva för upplysning.

Helt nära,
men ändå på vederbörligt avstånd från helgedomen
syntes en av kejsarens trädgårdsmästare
mulla ned sina tankar
djupt bland krukorna.

Orden gaddade sig samman
till oemotsägliga attsatser.
Att leva, att dansa på gatorna,
att tjäna gudarna väl, sjunga sånger om frihet,
att vakna om natten med ett leende på läpparna;
se allt i himmelsk genomlysning.

Trädgårdsmästaren grävde frenetiskt.

Inne i templet var stämningen tryckt.
Prästerna mässade kvalmigt vidare.
Tempelvakterna vaktade noga sina tungor.