Det djupa hålet i sanden
När du kliver i det täcks öppningen igen

Varje steg är tungt och stumt
De flåsande andetagen håller ner dina skuldror

Vackert får du sedan sitta bland de gyllene kornen
För du orkar inte ta ett steg till.

Tröttheten förringade du
Trodde att den skulle kunna skalas bort

Som dina många skavsårs hårda hud
Kunna svepas undan

Som varje blad i din tjocka Bibel
Som du burit tungt på ryggen.

Med gamla ben försöker du springa
Försöker du pressa fram det sista

Hostar upp den sista biten av din själ
Men miljoner korn av krossat berg
Har lagt sig över dig

Som ett skikt av äkta guld.