Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En bild jag tog av den magiska staden L.A 2015


Alvarez

Här om dagen låg jag i soffan med datorn och lyssnade djupt på en intervju.
Alvarez har förverkligat sin dröm, blivit världsmästare och lever i den där magiska nivån av lycka. Han berättar hur han tidigare i livet var rädd när han hamnade i ekorrhjulet. Att ett vanligt arbete fick honom att "skämmas". Jag frågar mig själv om jag verkligen är nöjd och precis när jag börjar analysera mina drömmar avbryts jag av min fru som vill att jag skall se något på tv'n. Hon vet att jag inte kollar på tv eller följer några program men kan inte hejda sig.
Jag ställer mig upp, busar med vår pojke och tänker bara på honom. Förflyttar mig till köket, böjer mig mot kranen för att dricka direkt ur den. Ser ut mot en stilla höstdag genom vårt nybytta fönster som ännu ej har blivit inramat av varken lister eller gardiner. Blir påmind om alla flyttar jag gjort genom livet, och allvaret av att på nytt lära sig att ta sig fram på dem nya okända vägarna. Det är en kylig känsla.
Jag har ju fan bott på 21 olika adresser. Insikten slår mig och jag hamnar i det där tillståndet där ögonen låser sig. Det är som att verkligheten stannar upp. Ögonblicket mellan då och nu isolerar sig och en tydlig tidslinje skapas.
Men det är precis lika suddigt fortfarande, som när jag var 9 år och fick frågan om "vem och vad jag skulle jag bli när jag blev stor?".

Jag tror vi alla vet vad vi skulle vilja göra i en perfekt värld, men att ta det där steget, det är då det blir oskarpt. Att gå den långa vägen kräver många gånger en insats vi inte längre är beredda att lägga.

Tankarna lämnar mig och jag flyr ifrån mitt liv för att fortsätta lyssna på Alvarez.




Fri vers av Tino
Läst 594 gånger och applåderad av 13 personer
Utvald text
Publicerad 2017-08-30 21:25



Bookmark and Share


  Chawa VIP
Fina övergångar mellan händelserna, bra flyt och det går att följa den röda tråden som bildar ett mönster av drömmar, rädsla, realism och förverkligande i livet. För ett ögonblick glömmer jag bort mig själv och blir skrivarjaget och jag slås av att det är just så - mitt i det vardagliga flödet som alla tankar föds, reflekteras och associeras. Vi nuddar den eventuella möjligheten till förändring, eller så (oftast) som du skriver: "... men att ta det där steget, det är då det blir oskarpt." - låter vi möjligheten gå om intet av antingen rädsla eller bristande ork. Kanske har Alvarez mer att säga eller är det bara en skön drömflykt... Mycket tänkvärt och välskrivet Tino!
2017-09-18

  ResenärGenomLivet VIP
Förresten...grattis till din utvalda text, hoppas att många läser den...
2017-09-08

  ResenärGenomLivet VIP
Jag undrar om människan någonsin är nöjd med livet som man lever...det är svårt som vi säger att alltid "leva i nuet" för vi tycks alltid vara på väg någonstans...fint skriven text som lämnar mig i tankar...
2017-09-08

  aol VIP
Just så där bra skrivet och tanken just såsom jag skulle kunna tänka själv,
2017-08-30
  > Nästa text
< Föregående

Tino
Tino