steg

finner

mig

de rusar ikapp 

sliter mig ned

drar i hela mig

vemodsdrucken

skaftet är en påle av istid

där alla löv fryser fast

jag andas mot skulpturen

frostrosorna framkallas då

steg

finner

mig

kastas ned i marken 

krossas brutalt i natten

lövtamburinen skallrar

din frostnatt penetrerar mig

utestänger mig från allt ditt

min värme falnar glöden släcks

av dina ljudlösa ordstormar ...

synen av en enhörnings dröm

falk skriver poesi över isad sjöända

vråk skaldar framtidens undergång

korp ristar tatueringar i döda skinn

bofink kvittrar om uppenbarelsetiden

gråsparv kastats i djupet ned av kråka

räddas av enhörningens kärleksväsen

vi skrev våra egna sagor

då sagoberättaren somnat

steg

finner

mig

kärleken når mig

tiden står stilla

vinden har mojnat

träsket blommar

orrspelet sjunger

skidturen driver

utförsbackens fart

farfar vinkar hejdå

staren flyger sin väg

steg

finner

mig