När förnuftet protesterar och
Bestämmer sig för att belysa mig med
Sin frånvaro

Min regelbok och det jag förhållit mig till
Sekunden din blick möter min och
Alltsammans är försvunnet.

In i det sista, ut med det mesta.
När strupen är blottad så inget känns
Lika relevant som du.

Det är aldrig logiskt utan
Du har handen på avtryckaren och
Reflektionen tycks avdunsta.

Med en vanartad glöd av
Någonting som är definitivt kan jag
Aldrig släppa taget.

Din hud förblir prioriterad när
Varje nerv vet vad den vill och
Jag lyssnar till havet som finns i dina ögon.

Min lojalitet är förevigt vigd till att
Vara reserverad till
Dig.