Jag återvänder
då och då
till den plats
där bäcken
korsar stigen

jag tror att där är
ständig vår
jag tar rast
från rummet
och från tiden

om platsen inte
längre finns
ingen stig
och ingen
vårbäcks flöden

vad är det då
jag faktiskt minns
vad är tid
och vad är
livet döden

jag vandrade
i minnets skog
den jag har
djupt inne
i min hjärna

där fann jag bäcken
och jag log
den fanns kvar
och speglade
en stjärna