Jag reser i tiden med fingret:
namnet i guld, mot den grå fonden,
under vilken de omfamnar varandra 

som hundar. Sjungande hamnbyten,
från hemmahamn till bortahamn.
Det du tänkte att du skulle bli, 

kanske lycklig eller någon
som inte åts av andra, är omöjligt
att komma ihåg 

på samma sätt som ett mynt glider ner
i fickan eller ett löv som fastnar
under skosulan. 

Jag låter mitt finger följa
ditt namn till sista bokstaven
och årtalet som sakta suddas ut. 

Lyfter så fingret, som nålen lyfts ur skivan,
sången seglar vidare och marmorduvan
sitter kvar. Blind av tårar.