I natt är det sista debatten i mellan Clinton och Trump. Alla avskyr Trump och tycks föredra fru Cinton. Det är ju ett jävligt modigt ställningstagande. Jag skiter i vilket. Kan inte tycka att Clinton är så där särskilt mycket bättre än Trump. Men att två personer som Trump och Clinton kan konkurrera om presidentämbetet i USA säger något om den totala intellektuella misär som är för handen i denna skithög till natiom. På tal om misär så har Bob Dylan tydligen antytt att han har ett Nobel-pris att hämta. Jag har svårt att känna någon större entusiasm över vare sig hans musik, texter, person eller det faktum att han fått Nobel-priset. Jag skiter i det. Jag skiter i honom, även om vissa låtar är bra. Men det han är verkligt bra på är att skapa magi kring sin person och musik. Den dag han begår misstaget att öppna munnen för att tala spricker allting och han blir människa. Det vore ju en helvetes stor besvikelse för Stig Hansén – att Bob Dylan blir människa alltså.

Roger Karlsson