Alltid har jag varit stark, alltid burit mig själv framåt.
Rivit murar, byggt broar och ta mig fan: slagit mig fram.

Upprepat många mantran: "Ensam är stark", carpe diem och who fuck knows what.

Dansat i blindo,levt libido!

Twisten är, Jag hatar att vara den där!
För inte kan jag skrika gråta, eller förlåta.

Snälla låt mig få falla rakt igenom isen ,sjunka genom botten, bli uppeldad av lavan och skållas levande.