Sekundvisaren på stället står
ögat knappast en blund får
medan stundens stillhet rår

Så dröjer jag långsamt i mina tankar
ligger i tankens dvala för ankar
som en väntande kapten går jag och vankar

Och skeppet vaggar i stormens mitt
som hästen tvekar i långsam skritt
medan inre kompassen snurrar tankspritt

Det är då melankolin griper tag
när sinnet drabbas av bakslag
bedövar och gör mig en smula svag

Skaka, vrid ur och rena mitt sinne
förpassa det gamla till samlingen av fornminne
låt byta och förnya själens minne

Det är tid att släppa på min tunga barlast
sjungande en trall som vårens första trast
och släppa fram min instängda entusiast

Livet är skrämmande, spännande och oändligt kort
och man längtar ibland att åka bort
men kapitulationen inför döden är ingen sport