Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Livet går vidare.


SAMANTHA VII

 

SAMANTHA VII.

 

Samantha hade fått anställning som programledare vid ett större tevebolag.  Hennes första uppdrag var att i direktsändning leda en paneldebatt om viltvården i amerikanska naturreservat. Deltagare var experter från olika delar av landet. 

 

Hon visade sig vara en utmärkt programledare. Envar deltagare fick tala till punkt utan att andra avbröt. Debatten flöt lugnt och tryggt. Många intressanta kunskaper om naturen kom till tittarnas kännedom.

 

En av paneldeltagarna hade doktorerat på temat "Kattdjurens förflyttningar". Han hade med sig några levande exemplar, bland annat en icke fullvuxen puma.  Samantha fick hålla i djuret och visa upp det framför kameran. Katten blev henne snabbt väldigt tillgiven och spjärnade emot då den skulle återlämnas. För att hålla sig kvar satte den klorna i Samanthas klänning, som revs i strimlor.

 

Nu stod Samantha framför tevekameran, iklädd endast sina stayup och sina högklackade skor. Kameramannen kunde inte komma sig för med att vända objektivet i annan riktning. Milliontals tevetittare kunde betrakta skådespelet.  Samantha fortsatte emellertid sändningen som om inget hänt.

 

Under dagarna som följde inströmmade .473.689 friarbrev - en del från kända industriledare, skådespelare, läkare och politiker. Dessutom 390.711 brev från medlemmar av Den Kristna Högern som  med hänvisningar till diverse bibelspråk krävde att få se tevedirektören  spraka och gnistra i elektriska stolen.

 

I väntan på att rabaldret skulle tona bort, sändes Samantha ut på naturreportage  i en oländig bergstrakt. Med oss följde Carolyn Montgomery, en erfaren djur- och naturfotograf..  Vidare hade vi en packåsna vid namn Ulrik. Han bar alla våra förnödenheter med undantag av en ryggsäck som jag själv axlat. Den innehöll ett gediget reservlager med damkläder som jag köpt för alla eventualiteter, vis som jag nu var efter tidigare missöden.

 

Första dagen nådde vi ett stort kärr. Jag lämnade Samantha, Carolyn och Ulrik ett stycke bakom mig och gick fram för att leta efter vadställen. Plötsligt kom en gigantisk alligator farande upp ur vattnet rakt emot mig.  Jag lyckades få av ryggsäcken som jag kastade mot honom. Snabbt klättrade jag upp i ett träd. Därifrån kunde jag se monstret i ursinnigt raseri tugga ryggsäcken till konfetti.  Så småningom återvände han till kärret och jag kunde klättra ned.

 

Vi blev nu tvungna att söka en väg runt kärret.  Där skogen stod som tätast väntade oss en chock som ingen av oss någonsin skulle glömma.  Otaliga legender har berättats om "Bigfoot" -  en amerikansk Yeti som många påstått sig ha sett men som ingen kommit nära.  Nu uppenbarade han sig utan förvarning, tog Samantha i famnen och försvann.

 

Det enda vi nu kunde företaga oss var att göra gevären skjutklara och följa efter Bigfoot. Efter flera timmar siktade vi honom.  På en kulle i en glänta satt han. Han hade tagit av Samantha alla kläder och undersökte nu nyfiket varenda del av hennes kropp. Speciellt intresserade honom  hennes armhålor som han slickade så att hon kiknade av skratt.

 

Vi insåg att vi måste ingripa. Ingen av oss vågade dock skjuta. Det hade varit alltför lätt gjort att även träffa Samantha.

 

Bigfoot måtte ha  anat vår närvaro. Han lämnade gläntan, fortfarande bärande Samantha. Då vi återfann dem hade han klättrat upp i ett redwoodträd och satt nu där uppe, 40 meter ovan mark. Vi kunde endast stå maktlösa och betrakta situationen som nu blivit klart livsfarlig. .

 

Som för att göra ont värre, uppenbarade sig nu ytterligare en Bigfoot, Bigfoot II, även denne en hane. Vid anblicken av Bigfoot I uppe i trädet blev han rasande och började klättra upp.  Bigfoot I klättrade ned och de möttes på halva vägen.  Ett ursinnigt slagsmål tog vid. Slutligen föll de, Bigfoot I  och Bigfoot II omslingrade ned i en annan trädkrona där de fortsatte slåss på liv och död.   De försvann bort i skogen och deras kampvrål hördes alltmer fjärran.

 

Kvar på 40 meters höjd satt nu Samantha, naken, trött  och fortfarande våt i armhålorna.  Att få ned henne skulle bli ett näst intill omöjligt företag.

 

En tanke var att skicka upp en lina med en signalraket. Emellertid skulle raketen explodera intill Samantha och brännskada henne svårt. 

 

Vi genomsökte packningen och fann räddningen. Det fanns utrustning för bergsbestigning.  Carolyn, som varit på några sommarläger för bergsbestigare erbjöd sig att klättra upp. Genom att klättra långsamt med linan och hela tiden slå in märlor i trädet, lyckades hon ta sig upp. Båda kunde nu med lätthet ta sig ned igen.

 

Vi kunde inte återvända. En helikopter fanns chartrad för att plocka upp oss på avtalad plats några dagar senare.  Vi fortsatte alltså. Utan varning blev vi beskjutna. Kulor visslade om öronen och vi tvingades ta betäckning bakom ett stort klippblock.  Carolyn visste genast besked. Tjuvskyttar. Området var rikt på fridlysta pälsdjur, kräldjur och fåglar.

 

Jag lämnade kvinnorna och Ulrik bakom klippblocket och gjorde en kringgående rörelse. Tjuvskyttarna var två män. Då de närmade sig skyddsvärnet steg Samantha ut och ställde sig i en utmanande pose till påseende.  Männen tappade helt fattningen men kvicknade snart till. De gjorde sig redo på ett sätt som ingen kunde misstolka och satte kurs mot Samantha.  Hon skulle blivit ett lätt våldtäktsoffer om inte jag bakifrån tagit till orda: "Släpp vapnen! Ligg ned! Händerna över huvudet!"  Carolyn och Samantha höll dem nu i schack med gevären  medan jag band dem runt handlederna och därpå knöt dem samman rygg mot rygg som siamesiska tvillingar.

 

Vi hade tänkt sända dem till arresten med helikoptern men det gick inte. Då vi vaknade sista morgonen från vårt nattläger var männen försvunna.  Bigfoot hade tagit dem och slitit dem i stycken. Längs en stig in i skogen hittade vi kroppsdelar -  armar, ben, huvuden -  synen var ohygglig. Vi hade emellertid svårt att mobilisera särskilt mycket medlidande.

 

Vi hämtades av helikoptern som tog oss till tevehusets tak.  Att Samantha var spritt naken besvärade ingen.  Att vi upptäckt Bigfoot uppvägde allt annat.  Att få  Ulrik från taket och ned till gatunivå blev problematiskt.  Emellertid kom brandkåren med adekvat utrustning.  Väl nere angrep Ulrik ett grönsaksstånd som han länsade till innehavarens förtvivlan. 

 

SLUT.




Prosa (Novell) av Rune Thorsell
Läst 500 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-05-14 12:56



Bookmark and Share


  K*
haha , det är en underhållande följetong detta med Samantha som hur hon än bär sig åt , blir av med kläderna under de mest fantastika omständigheter och situationer !
skönt att du fick igång "skrivmaskinen" igen Rune ! Ser fram emot fler äventyr!
2006-05-15

  Bodil Sandberg VIP
Ja du käre Rune...du skriver så jag finner inga ord....helt otroligt fantasirikt o spännande...och Bigfoot...som bara plötsligt dök upp...det är helt fantastiskt att komma på en sån här underbar story...alla ord som du kommer på...det finns ingen hejd på din uppfinningsrikedom...Jag applåderar dig!!!!!!!Kram från Boddan
2006-05-14

  Agnes
Oh jisses karl, som du skriver!! Tårarna rinner, mascaran likaså.... Vart får du allt ifrån?
2006-05-14

  DanSan
.

Hahaha du är bara för rolig Rune . . .

Viker mig dubbel av skratt . . .

En ej fulvuxen puma . . .

där stod hon åter kära Samantha i stay upps hahaha

Bigfoot och hellikopter

och Ulrik oh my GOD!!!

Och så var hon åter helt naken igen hahaha

Det här blir ett bokmärke . . .

Tack Rune!!!


.
2006-05-14
  > Nästa text
< Föregående

Rune Thorsell
Rune Thorsell