Som åren går och vi leva vår tid när allt passerar förbi,
så tänker jag tillbaka på denna tid som det varit vi.

När blotta tanken av att vara dig nära
var det som fick mina drömmar att bära.

En dotter, två och sedan tre,
allt så mycket mer än jag kunna be.

Då bar du mig också genom tidlös smärta,
du fick mig att se färger som låg bortom de bjärta.

Nu finns inget kvar av det som en gång var,
borta är den tiden du mina drömmar bar.

Allt som finns inom mig tärs bort,
du fångar mina drömmar och bryter dem alltför fort.

Du var min musa och mina drömmar gav mig val,
nu är du den som alla drömmar från mig du stal.

Ge mig blott en stund av en gammal tid,
låt mig drömma åter och jag skall stå invid.

Snälla låt mig drömma åter för en dag,
låt mig åter finna och leva ut själens välbehag.

Mot mörkret så jag åter vandra bort,
ser tillbaka mot den tid som var som gick alldeles för fort.