Monstren... nej inte monster. Mina vänner håller om mig. Dom kramar mig konstant, jag kan inte riktigt andas men de är okej dom älskar mig. Dom ser mig.

Monsterna... nej inte Monsterna. Ser till att jag inte missar en ända minut på dagen genom att sova, ja det är klart att jag är trött men jag kan inte slösa tid på sömn.

Demonerna.. inte demonerna ser till att jag inte blir
tjockare.. dom får mig att inse att jag inte är hungrig bara..tom på mat men det ger plats för demonerna... nej inte demonerna, att plantera vackra blommor. Blommorna växer upp i halsen ur ur munnen och gör så att jag inte kan andas eller säga nått.. men dom är så vackra.. dom är ju satta där av en anledning, att göra mig vacker.

Mördarna.. nej inte mördare.. håller kniven mot min strupe så att jag inte ska flippa ut och springa ifrån dom. Dom älskar mig dom vill bara inte förlora mig