Donau vandrar
Trädgrenarna hasar över paraplyet
blöttunga blad som maneter
Undrar vad det är för träd?
Tänker först att det är poppel
men vi är ju inte i Istanbul
den här gången heller
Donaus gröngrå yta
piskas av decimeterlånga regnspik
extra syre har tillförts luften idag
känns det som
Våra avtryck i leran
suddas långsamt ut
lerans avtryck på skorna
kommer att vara desto längre
Tätt hopkurade
under det vinröda paraplyet
som vi lånat på hotellet
det är vi två
så blev det
så valde vi
Det vilar något mäktigt över Donau
mer än en livsnerv genom Europa
ett flyttfolk som inte gett upp hoppet
forcerar sig längre in i landmassan
pulserar, vibrerar, transformerar
Budapest är inte ens ett stopp på vägen
en övergiven tågstation på landsbygden
i jämförelse