Dina vingar breder ut sig runt min sköra kropp
förströstansfull står jag och ser ut över havet
vågorna slår hårt mot stranden
men jag fruktar inget ont,
för inom mig har det tänds ett efterlängtat hopp

Sakta och utan misstro går jag emot den mörka oceanen
försvarslöst slits jag ner i det kalla fientliga vattnet
mörka onda händer drar ner mig till botten
men jag fruktar inget ont,
ty dina vingar håller mig trygg likt den vackraste svanen

När jag ligger på det understa skiktet och tynar bort
gestaltar sig en mörk varelse vid min sida
full av ondska viskar han att detta är slutet
men jag fruktar inget ont,
för jag vet djupt inom mig att mitt liv ej kommer bli så kort

Dag efter dag månad efter månad ligger jag på grunden
och elaksinnade röster viskar i mitt öra: - Ge upp!
jag kan inte röra mig även om jag vill
men jag fruktar inget ont,
ty jag vet att du inte länge till kommer låta mig vara bunden

Plötsligt visar sig du som den vackraste keruben
ett obeskrivligt ljus omsveper din underbara varelse
och ett brinnande svärd du ur din sida drar fram
och jag fruktar inget ont,
vet nu att kampen är över och reser mig upp som den stoltaste bruden

Ur det stormande havet vi sakta och säkert flyger uppåt
smeker ditt gyllene hår med mina starka fingrar
långt bort till lyckan vi tillsammans svävar
och jag fruktar inget ont,
även om färden blir lång vet jag att vi alltid nu kommer se framåt