En gång för länge sedan
pendlade med tåg till jobbet varje dag
45 minuter till jobbet på morgonen
och lika länge hem varje kväll
om inte längre
när rälsbussen halkade på höstlöven.

En kväll fick jag sällskap
på bänken längst bak i vagnen
en man som sett sina bästa dagar
lite vinglig, stark doft av öl
när han steg på vagnen önskade jag
att snälla sätt dig inte här
men nejdå, jag såg väl snäll ut
och han ville prata.

Du förstår, sa han
jag skall resa till min syster och hälsa på
har rest sedan imorse
för först kom jag på fel tåg,
skulle byta i Hallsberg men somnade
och kom visst till Gävle
fick åka tebaks och sedan blev det fel igen
men nu så är det nog rätt äntligen!

Han var rolig att prata med
många sorgliga berättelser
livet hade inte varit så lätt
spriten och skilsmässan
jobbet som han fått sparken från
men även kloka och roliga tankar.

När vi närmade oss slutstationen
började jag oroa mig
systern med familj
visste dom att han var på väg nu
skulle han vara välkommen?
Men jag behövde inte vara orolig
när vi var framme
stod en stor familj på perrongen
alla var så glada och kramades
han var så efterlängtad.

Vi möts och delar bänk en stund
på vår väg genom mörka höstkvällar
det finns så många berättelser
om vi vill lyssna på varandra
livet är en tågresa.