Någonstans tar det vid det som slutar,
någonstans gick du när du försvann.
Någonstans hör vi hemma
… men var är det?

Undrar vad som tar vid,
rädd för att det som tar vid ... är slutet.

Undrar vart du försvann,
rädd för att du ska försvinna ... för evigt.

Undrar vart jag hör hemma,
rädd att aldrig komma dit.

Om man allt detta visste och ingenting fruktade,
är man är trygg då?
Om man allt detta visste men inte brydde sig,
är man nöjd då?

Att inte alltid vara trygg och nöjd
kan hjälpa oss att fortsätta söka.
Inte början på slutet, utan på något nytt.

Att försöka förstå varför du försvann
och locka dig tillbaka.

Och att hemma kan vara lite varstans,
där man är trygg och nöjd.