Ströva sakta genom bygden, ströva sakta genom byn.
Ströva sakta under stjärnorna,
båd kung och fattighjon.
Vandra vaksam genom skogen, över kyrkogård och äng.
Vandra vaksam under månen, över vildmarkens terräng.
Gå bort, gå långt, vänd aldrig om,
skriv klar din frusna sommarsång.
Gå bort, gå söder, gå dithän
där glädjen hålls av glädjens män
och ingen lagman krävs att styra -
kungar, domare och präster
dväljs ej skämda och obskyra.
Lärling, här finns ingen Mäster!
Slå ditt dryckeshorn i bordet,
broder, skål för sommaren!
Stampa klacken hårt i golvet,
sjung ”saligast är drömmaren”.
Här sjungs hjärtligt glädjens lov,
här knäpps lyrans alla strängar.
Där Bacchus ständigt håller hov
vi slumrar ljuvt i vallmosängar.
Främling, sätt din njutning först,
låt den bli rodret på ditt skepp.
Låt sötman dröja på din läpp
av kärlek när den är som störst.
Ströva sakta från din stuga, ströva sakta från din by,
utan saktmod, utan ånger,
utan avund, sorg och avsky.
Följ Titania i afton genom snårig silverskog,
leds av dimmans väsen säkert till vår gömda högtidssal.
Rid min Bäckamärr och tjusas av vår drömda glädjedal.
En själ som brinner lustfyllt glömmer snart att kroppen dog.