Ögat Del 1
Om man nu ska skriva måste man bestämma riktning,
vilket inte utesluter transponeringar av rösten i form
av transvokaliseringar mellan första och tredje person.
Jag funderar på min berättelse Ögat, om det hellre
skriver än talar i språkakter med en personlig relation
till vetenskap och konst genom reflektion.
Det ögat tredje person.
Föremål för en objektivt iakttagbar diskurs hos ett subjekt
som ställer frågor och får svar.
Ögon. Hur är de uppbyggda? Hur ser mina ögon ut med
anspråk på sanning och inte skönhet.
Den biologiska organismens uppbyggnad
ställs mot den organiska lyrikstrukturen.
Fakta blir personligt förankrade i en röst med
ögat med historia och medvetande, vilket utgör
utgångspunkten för fenomen i förvandling i tiden.
Missunnad reproduktion i vårt moderna produktiva
samhälle. Protention leder framåt i ett produktivt
syfte och retention är identitetsskapande.
Från natur och biologi till kultur och rörelse
i tid och rum med frånvända figurer.
Från glömda djurögon med fasettblick till
blottläggande kulturöga, ett kalejdoskopiskt.
Saker och ting reduceras för kärnfulla arbetsfält
med nollad redundans. Ögat beskrivs på grundval
av tre narratologiska diskurser.
En allvetande neutral extorial, rena fakta,
en självrepresenterande interorial om det egna
ögat och en konstitutiv och självskapande figur.
Vad händer med mitt öga, när jag ser i fjärran
med svepande idealism eller nära med ingjuten
realism och på samma gång ställer mig i relation
till den fysikaliska rörelsen och omvärlden.
Hur ser min blick ut och vad ser jag gärna?
Jag ser verkligheten, gärna landskap, varseblir
ting och samtal i en perceptuell omedelbar
relation till en sinnlig verklighet.
Sedan tänker jag och syntetiserar mina tankar
med vetenskap och konst, medan jag funderar
över andra människor, det andra, vad ser de,
ja, vad ser du?
Karaktären är divergent gentemot den beskrivande
subjektiva rösten, när du eller han eller hon
representerar något som gestaltas.