Det ligger en sorg över landsbygden
de glesa husen gapar
den täta skogen mumlar;
övergivet, vilset, vackert

Det ligger något ruttet över småstaden
människor som arbetar, lever och tror
I hoppets falnande låga bränns en ed, en längtan
ingen annan vet var vi bor

Det bor något bittert
i varje ensam människas vrå
En bit av den vilda skogen
så dyster, fuktig, grå

Hör fiolerna spela från gårdar,
långt borta i fjärran
Ja, det ligger något vackert
i att vara ensam med berget