Ännu en ensam kväll i det tysta.
Tomt och stilla, precis som jag vill ha det.
Vill krypa in i mig, djupare och längre tills ingenting återstår av mig.

I min koja kan jag skoja om rim och reson.

Om jag vore en fis skulle jag simma längder i rymden,
gladeligen osande utan mening, riktning eller kompassen.
I fisens medvetande finns varken tid eller rum,
inte ens när den låtsas vara en gud utan rektum.

Endast insikt är sant, allt annat är falskt.

Konstaterar fisen innan den försvann.