De säger att jag har bekräftelsebehov. Sanningen är bara att jag inte hade någon när jag var liten som kunde säga saker i stil med; "vad duktig du är som kan leka med tågträlsen".
Underbarnet Rimbaud älskade och blev pangad till slut för det. Det var värt det, vartenda knallpulverskott.
Och nu, älskarens vapen är till salu. Fan vad osexigt.
Lever Rimbaud vidare genom trumma cylinder och kolvhandtag... Jag vet inte?

Sanningen är att alla önskar sig samma sak därute, bekräftelse på endera sättet.
Rimbaud sökte sin och blev knallpulverpickad, både med pistolen och den andra picken.

Fatta vad de måste ha älskat varann i Paris då för ca sisådär 150 år sen. Det är vackert, bitterljuvt på riktigt.
Satan, vilken bra teaterpjäs, jag vill upp på scenen igen. Spela igen och sjuda, koka under locket som Edwall sa till mig, den där enda gången när jag gick på teaterskolan och mästaren kom in för att lära oss elever hur man trädde in i ett annat universum.
Vila ifred.
Alla ni.
Även du.
Älska mig.
Jesus. Profeten och Buddah. Jabba the Hut med.
Jag vill läsa på poetry slam snart.
Jag vågar inte.
Ty, jag är för bekräftelsetorsk.
Precis som ni, ni, ni och ni andra.
Kram och kyss.
Puss och knull.
Piss och bajs.
Mens och sperma. Alla flöden som finns i alla vattendrag. Härmed ska vi låta vårt vatten för eftervärlden innan det dunstar bort som på planeten mars för miljoner och miljoner år sedan...
Bög och Lebba.
Hetero och Bi.
Transa och ingen glömd. Är det någon kategori som jag glömt, ska jag skällas på nu? Skjut mig, här på bröstet Ferdinand!
Love and understanding.
Vem skjuter mig om ingen älskar mig?
Jag dansade på discot i Gdansk.
Vad jag njöt. jag var fri, ingen tittade på mig, men jag var i flow till musiken. Faktiskt.
Det var London Noise och "Tears" housedängan, klapp klapp klapp och beaten sjöng i basen. Jag lever och jag mår toppen.
Jag är inte PK längre. Jag är mig själv. Får jag också komma ur garderoben? Jag är ju hårdhetero, vit och 40 bast nu. Vann streetdance SM 1998. Men fan, både Birro och Jonas Inde, hatas av ett sådant hat vilket självhat. Haters...haters och swingers. Ja elektronikknullare, finns det gott om. Dejtingsidorna svämmar över av kuk och fitta, organismer för alla som behöver bli bekräftelse som människa.
Sheet vad vi får bära. Det är inte synd om Livingstone. Det är fan synd om Juden i malmö och Kurden i Daesh. Är det så jävla synd om människan August! Skit ner er jävla extremister. Sluta fan upp och kriga puckon.
Det är skörden som ska bärgas och jag är i den utan att någon ens vill panga på mig.
Jag tar avsked va er själva då.
Ajö.
Minns mig en dag.
När jag var 5 år gammal och gick uppför trapporna till mormor Elsa, då älskade jag mig själv för ett kort ögonblick.
Ja fan jag gjorde det. Gjorde det. Kvar som ett eko i mig. Ett ping i ubåtens skrov.
Jag tyckte om mig själv för en kort sekund. '
Det gjorde Rimbaud med.
Fan vilken superstar han var. Sweet rock.
På riktigt. Där i Etiopien under solen, med en hand på pennan och en hand på kuk och röv, sög han sin älskade bög. Fan vilken kille. Knappt fjun på pungen och ändå skrev bättre än 12 dagars Dylan.
Bye Bye, Jyppie Kai Ey Motha Fackkers.
I do love me, I do. I do. I do. I do.