Tänk om: man plötsligt skulle minnas hela sitt liv, allt det glömda, allt det bortträngda, allt det som minnet förvanskat. Alla känslor skulle förlama oss. Hjärnan skulle brinna. Ingen kan överleva sådant. Därför har vi utrustats med barmhärtiga minnesluckor att stuva in saker i.
Men likafullt står vi här som kontentan av det vi inte uthärdar att se. Andra ser oss. Den vi idag är, blev summan av delarna så som de blandades i just detta specifikt sammansatta kärl under just denna tid i detta sammanhang - och det är därför så oändligt mycket mera.
Varje människa är ett underbart, fasansfullt, unikt mirakel.