En sommarnatt i juli. Vi var påväg hem till dig från en fest. Fulla av kärlek. Fulla av billig öl och det sista av någons rom. Jag satt på pakethållaren på den skruttiga cykeln du hittat på vägen. Du låtsades hela tiden att du var påväg att tappa balansen och ramla omkull. Du skulle alltid retas med mig. Men jag blev aldrig rädd för att något skulle hända, inget gjorde ont när jag var med dig. Jag skrattade högt och kramade om dig hårt. Tanken slog mig flera gånger att "det blir inte bättre än såhär". Mina kalla händer letade sig innanför din t-shirt och jag kunde inte sluta smeka din varma hud, trots att du sa åt mig att det fick dig att tappa koncentrationen.

"vill du att vi ska trilla av cykeln, på riktigt? Jag kan stanna här!"

Och så gjorde du det. Och så stog vi där och kysstes. Vi var nästan hemma men så kära att vi inte kunde vänta. Väl hemma sov vi inte en sekund. Vi gjorde sällan det.





Två år senare




"Jag var med henne för att jag bryr mig inte om dig. Eller oss. Fattar du inte det?"