Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

"På nyårsdagen 1838"

kroppen kan inte riktigt allt
själen är inte längre så stor
och tron bottnar inte i mig som den gjorde
jag är på djupare vatten, nu
och jag simmar motströms, nu
och det tar emot lite, och det
börjar bli kallare. en röst viskar i mig
att jag skall släppa taget
men jag vet inte vems. (Är det min egen?)
"Ditt blod är fullt av tillit och starkt vin.
Du kan, du också."


----------------------------------
Apropå titeln: efter att ha skrivit klart insåg jag likheter (och stora skillnader såklart) med denna dikten nedan (På nyårsdagen 1838). Kanske hade jag den i bakhuvudet under tiden jag skrev, kanske hade jag det inte.

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.




Fri vers av med viss svårighet!
Läst 339 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-11-14 10:50



Bookmark and Share


    glas-svalan VIP
Otroligt vacker text. Jag blir starkt berörd. Tack.
2016-12-12

  Anya VIP
Intressant tema. Jag ser en självmordskandidat framför mig. Tycker särskilt om:
"själen är inte längre så stor
och tron bottnar inte i mig som den gjorde "

JAA! Håller med. Fin text som sitter kvar.
2016-11-15

  Nanna X
En nog så intressant variation på Geijers tema!
2016-11-14
  > Nästa text
< Föregående

med viss svårighet!