>>Jag vet, att den här staden inte är harmlös,
inte ens ofarlig.>>

>>Du menar väl i den här världen. Alla städer är
farliga. Ormarna från Texas drar över öknen och städerna.
Sedan kommer de hit. De är farliga, livsfarliga. Inte
något behov av tak över huvudet. Inte heller är de
krigsdrabbade eller behov av asyl. De är en seriemördares
soldater.>>

Att ormarna som en gång dragit sin färd över Texas är en
seriemördares verk. Först etablerad advokat, sedan
plötsligt på andra sidan lagen kommer han in i en mängd
kryphål för att tjäna pengar, hela tiden på gränsen till
korruption och svindel. Under tiden lär han sig svart magi
och kinesisk medicin.

Blir mordbrännare för att han alltid har älskat eld, att se
saker och ting försvinna, brinna upp, och att nära blir
förtvivlade. Han njuter av svartkolnade kroppar. Tänker
>>Svarta Madonnan är oren och förtjänar att dö.
Står så uppkäftig och stel och tror sig kunna vara fri.
En kvinna är alltid ofri och full av skräp och böjelser.>>
Än så länge är han inte helt avslöjad. Har dock med
ögonen på sig av polisen i Texas och borgmästaren.
Ormarna är hans cirkusdjur, de lyder honom bättre än
vilddjuren i den orfiska myten, och han tror att han
står i världens mitt bara för det.
>>Jag ska bli herre över världen. Jesajas bok.
Mina undersåtar utför bestialiska lustmord med en
sadism utan dess like. Sedan sjunger vi i bergen över
kontor och ben. Ekon från liv som har varit, men
inte längre är. Musik från de nergrävda benpiporna.>>
Indianmusik och han ser en gammal man på bergstoppen
sjunga i hymner nynnande. Dur kan aldrig fästa i moll,
som dominerar i hans mummande och humande klagolåt
som påminner om en rad mmm...mm..mmm..mmm
och så plötsligt ett handkast.
>>Kom här, ett, tå tre piskrapp, och ormen är på plats,
gapar stort, väser ut lite skum. Spärrar upp ögonen.
Ringlar och visar fram buken.>>
>>Självfallet ska du få mat.>> Piskar fram sin andra orm
för att skaffa fram mat genom att mörda joggare i utkanten
av motionsslingor.
>>Mitt hjärta är en oxe, men så snärtar det till giftigt upp
i ansiktet. Med en mun full med gift kan man få hämnas
på mänskligheten för orättvisan att vara sjuk i ALS.
Hah haha.>>
Han skrattar inte, han har konvulsioner, som liknar skratt.
Hån och hämnd driver honom framåt.
>>Så förlorade jag min hustru Rachel för en tid sedan.
Allt är oförlåtligt sedan dess att det käraste jag hade
togs ifrån mig....Av en människas bödelhand försvann
hon, och det var inte jag. Dags att göra sig av med alla
mina känslor. Jag ska inte hysa en enda vettig känsla i
mitt liv. Förnuft och preciös logik, pedanteri, och så
lyckas jag med mina drifter, att vilja se någon ligga
ner och lida länge och väl för en utdragen kvävningsdöd.
Långsamt vrider hon sig runt sin axel, tar sig för halsen,
kippar efter luft, skriker några fruktansvärda sodomitiska
ord, krampar och dör successivt med varje sinande
andetag, guud så skönt, jag måste gå på toa sedan,
äsch, måste jag vara så äckligt ärlig. Gör mina förrätter,
huvudrätter och efterrätter. Jag ska själv vara ett levande
dött lik i resten av mitt liv.>>
En enda sak i huvudet. Hämnas och döda, och han bryr sig
inte ens om varför. Så gör kallhamrade samvetslösa
människor. Mördar likgiltigt utan en enda
samvetsförebråelse. Matar sina husormar med lik
och välgödda far de över allt, krälar, spiller slem,
skummar, så förökar de sig i mängder. Några måste
han klubba ned >>Slå ihjäl dem för att det inte finns
tillräckligt med kött.>
Han låter ormarna kväva sina offer, som blir mördarens
byte. En kobra sprutar gift i deras ögon så att de mister
synen och livet. Han är en schaman och dyrkar sina små
emblematiska ormar som reser sig som kobror och vill
locka sina byten i fördärvet genom sexualtortyr och
piskrapp. Plötsligt försvinner en massa människor,
och ingen förstår någonsin vart de har tagit vägen.
>>Vift, snärt på svansen över ryggen...Se om en springa
öppnar sig i hennes sköte, annars får hon en spricka i
skallbenet före kvävningen.>>