Jag läser hans meddelande om och om igen. Granskar varje ord och hur de är kombinerade på ett sätt jag aldrig skulle parat ihop dem. Jag vill så mycket att jag fortfarande hoppas att bokstäverna ska hoppa runt och förändra innebörden, om jag bara läser dem igen.

"Jag vill inte träffa dig på det sättet"

Varje konsonant som uttalas i mitt huvud skär i mig som en trubbig kniv i segt kött. Varför måste jag alltid göra mig påmind om varför jag slutade äta kött?