Fredag kväll. Är medveten om medvetandet...och promillehalten efter glöggen.
Russin och mandlar också.
Känner mig fången fastän jag är fri som en människa fast utan vingar.
Mina ögon registrerar allt, till och med pixlarna som uppenbarar sig när jag blundar.
Även fast det är tyst så slutar inte mina små öron höra svaga ljud av alla dess toner och former.
Hur mycket jag än borstar tänderna så kan inte smaksinnet ta paus från smakupplevelserna. Inte näsan heller, den jobbar gärna övertid speciellt när jag känner hur det bildas gaser i magen.

Känslor, alla dessa förbannade känslor som medvetandet måste ta del av morgon till kväll. Spelar ingen roll om det handlar glädje eller sorg, intresse eller avsmak, fot eller boll. Allt ska petas på, obduceras och allra helst reageras på ett sätt som gör känslan rättvisa.
Ibland kan den utbrista i skratt för att i andra stunden paketera om den till emotionella gråtanfall. Speciellt vid ägglossning, hotar min fru med om jag inte lägger mig snart.

Så det är nog bäst jag är medveten om att mitt medvetande är medveten om frugans medvetande.

Till julklapp önskar jag en väckarklocka som medvetandet inte kan höra.

God medvetslöshet