I lågstadiet drabbas jag av social fobi när jag målar en fyrkantig sol som alla skrattar åt. Jag vill aldrig mer gå upp ur sängen, endast ligga kvar under täcket och låtsas att jag är ett ofött geni.

Det finns mycket spring i benen när jag är pånyttfödd. Inte mår som igelkotten, då den ska över vägbanan i hopp om att möta en själsfrände. Jag rusar babblandes i skymningen och vägrar sova.

Vissa dagar färglägger jag världen och vågar inte gå ut efteråt. Andra nätter är jag kometen som lyser starkast, men mest är jag fånge i planetcirkusen kring sol, får adhd när jag försöker vinka till dig igen.


_________