Murar som jag byggt starka de står ej längre mer.
Alla grunder som de skakade och föll till marken ner.

Nu när du är borta finns ingen tröst hos dig.
Aldrig skulle vi skiljas, det var vad du sa till mig.

Mina tårar kan inte släcka smärtan i mitt bröst.
Borta är du nu, när vintern kom från höst.

I spegelbilden ser jag mig, och dig som mot mig ler.
Kom åter för du fattas mig, kom åter nu jag ber.

Hur ska jag så fortsätta med denna smärtan i mitt bröst.
Kom låt mig vila i din famn, höra trösten från din röst.

Sorgen i mitt sinne för mig närmare min brant.
Men jag vet att du vakar trots att mina fötter slant.

När saknad föder åter tår så vet, att älskad alltid vare du.
Trots smärtan inom mig så vet jag mor, att du ser mig nu.