Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Paxet

Lätta steg och andetag,
upp till paxet, bra val av Dag.
En vy som gör en påmind,
om livet för den som är blind.

Kan vi göra om allt igen,
varandras motvikter.
Vi kan till och med stänga ögonen,
inga konflikter.

Stundtals är känslan ömsom ljum,
dock långt ifrån en balett.
Att bli ensam i universum,
kom förvånansvärt oförberett.

Visst finns det ännu spår,
naturkraft som exploderar.
Allt eftersom tiden går,
klarnar det hur allting fungerar.

Bjällror och doft av lavendel,
läderboots, blommig kofta och Zinfandel.
Ta mig tillbaks en sista tur,
det finns ett dolt valv vid botten av min mur.

Någonstans i alltihop,
finns platsen vi längtar till.
Mellan fall och gräs hörs ett rop,
hon ger mig ro innantill.

Närmre kokpunktens ände,
där allting förvandlas.
Gror tankar om en själsfrände,
kanske borde patienten behandlas.

Visst finns det drömmar,
trots en värld fylld av flyktingströmmar.
Man kan ju inte glömma,
att det sitter folk som ska bedöma.
Varje enskilt liv,
den uppgiften är massiv.

Allting har sin tid,
det är svårt att se i all jäkt.
Men varje enskild individ,
måste ta sitt ansvar och visa respekt.

Nu kom jag in på andra områden,
det här handlade ju om oss.
Snälla ta bort taggtråden,
det blir så svårt att komma loss.




Fri vers av Ossian_
Läst 174 gånger
Publicerad 2016-11-19 21:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ossian_
Ossian_