Jag tror inte Vargar biter den,
som sett älvor dansa i 7/8 takt,
men låt inte någon annan skriva manus,
i Ditt liv.

Känslornas sprängdeg detonerar plötsligt,
å´se´n följer tystnaden, öronbedövande.
Mening och Mål är skillnaden,
mellan att leva,
och att bara
existera !

"Du kommer att gå långt", sa´ en vän,
och nu vandrar jag,
mil efter mil.
Män´skor är gjorda
för att gå,
men inte förbi varann´ !

Varför då tro,
att jag kan läsa Andras tankar,
när det är så svårt,
att läsa mina egna ?
Längtan är evig, till det
Osedda. Ohörda. Okända !

Det är vanskligt att leva,
med perforerad självkänsla:
Självföraktet ligger ständigt på lur.
När mörkret faller,
ger sig gamla sår
till känna.

Aldrig. Eller Alltid ?
att tänka i svart eller vitt,
å´ borde, borde inte finnas,
för det är självplågeri:
Glöda - Brann - Krasch !
i Utmattningens
Eruptiva Process !

Å´jag har ånyo levt alltför intensivt:
Elden blev till glöd
(det här blir min död)
att ständigt vara till lags,
är ut-mattande !

Jag vill inte få Andras lösningar på mina problem.
Jag vill bli struken medhårs,
och bli stärkt
i min självkänsla.
Mina problem löser jag sedan -
alldeles själv !

Ångesten är inte längre mitt Arvegods:
Den gästspelar bara nå´n gång ibland.
Lycklig - Ärlig - Modig.
Allt (ja allt)
är möjligt !