Reser min kropp i ottan,
vandrar halkandes längs tvärbanan
tolv frostbitna trappor
ned till Alviks tunnelbana
där sömniga själar
springer benen av sig
för en förstaplats i tåget de måste hinna
Gestalter i huvor, arbetskläder,
polacker i snickarbyxor, kvinnor i sovande sjalar och
gälla röster i mobiler som andas ensamhet
Romer med sin förtvivlade packningar och
ängsliga tiggande blickar på väg 
till smutsiga skrymslen
Med ens är min ande där
berättar att världen är skruvad
solen slocknad och bussen
från Brommaplan till Skärvik
har halkat i diket med utsikt över skog och färglösa träd på väg mot en tystnad som är relevant!

Tyst ljuder morgondiset över fälten och det rödmålade huset med verandan i väntan på vår!