Tvekar...
Ok, då kör vi. Allt jag skriver här och nu är bara skit som döljer hur jävla skitit det egentligen är.
Den här texten är ett falsarium innan den ens skrevs. Så onödig intill absurdum. Varför ens skrifta är mig en gåta likvärdig spyan ni avlägger varje gång ni svär på alla fyra att ni aldrig mer tänker dricka alkohol. Jävla fyllon!
Ser ni inte hur meningslöst allt är?

Ser på mina fingrar som leker med tangenterna. Så söta, tänk vad vackra dom vore avklippta, än bättre inte existerade alls.
Hatar mig själv som desperat försöker nå ut till andra genom falska ord och hopp. Det finns inga och ingen. Tröst vore fint så länge den kunde förmedla sanning, men om jag känner dig rätt så kunde du lika gärna överrösa mig med spillning och sekret.

Allt är inte elände. Befinner mig nånstans mellan ledsen och glad tillsammans med clownerna letandes efter en väg...