ett följe
ett tåg av det tysta folket
vandrar i led
över landet där jag lever

genom orter och bygder
där människor håller sig inne
bär långsam hållning
då det anses vara det högsta
att tiga att buga att se neråt
för att se någonting alls

endast handlaren håller öppet
för dessa tåg
och jag blundar hårt
knyter min tumme
tappar hår
när jag ser i vitögat
att det är julhandel jag
vandrar i
och att det är såhär
det ter sig

i det ständiga larmet
är det tysta tåg
som utmärker sig
inför sin rasande fart
som upplevs stilla
då den slår hårt i sin januari bergvägg
och betalningsanmärkningar ur ringmärkta brevduvors iver