Tomt så tomt allting ekar i bröstet

Medan kluvenheten får mig att vilja skrika rak ut

Men skriket drunknar någonstans inom mig

Och utåt syns det inte ens att jag kämpar

För smärta och tomhet inuti går inte att ta på

Ord som inte finns kan aldrig bli sagda

Hur mycket de än längtar ut mellan slutna läppar

Tårarna rinner men bara på insidan igen

Varför är det så svårt att lyssna på sig själv

När svaret ändå är så uppenbart att inget finns att 

Dölja varken för mig själv eller någon annan

Så det är med en suck av förtvivlan som jag

Känner tomheten och kluvenheten äta upp

Resterna av den glädje jag en gång hade inom mig