Händer trevar genom gräset, hör min ekande röst. Vrider, din blick som snö. Röjer i ett inre rum för att hitta mod, sköljer över benen håller ihop kroppen. Drar huden av ryggen rak. Du, driver flugor genom rummet som en rasande tittar bort. I skåpet står ett tomt alfabet. Lek med mig då, brottas som halv i långgrästet, kramar lår och trycker ner i bäck och dike. Ryttlar över scenen ett vindspann, slipar vass din dagg. Sväljer stort en leende oas. Det är du, viker undan snabba kroppen. Skriar slött, famlar ord i en slocknad pupill. Hudlös som pinat landskap.